Annas little box of joy.

Jag vet inte vad som hände. Förr i tiden var konsten det bästa jag visste..
Nu känns det mest som ett krav.
Varje projekt känns som en tävling som jag omöjligt kan vinna och jag vill bara dra täcket över huvudet och försvinna.
Jag får fortfarande attacker när allt är roligt, när jag bara måste skapa! Men det är sällan när jag har fått ett uppdrag att göra något utan bara när kreativiteten kommer innifrån. Jag känner bara att jag måste komma upp ur det här. jag vet att jag kan. Det är bara skärpning som gäller..och jag borde nog slänga ut min teve.
Karaktärslös kanske det kallas. Har jag en påse ostbågar måste jag äta upp alla.
och står teven på så fastnar jag, det spelar ingen roll vad det är.
Anna. Kom igen!! Konsten är din bästa vän och den har bara gömt sig lite. Du måste hitta den igen..leta bakom gardinerna och inne i hjärtat. den ligger nog där och trycker..

(det är ganska underligt när någon annan nästan har tagit ett kapitel ur ens liv och satt det på repeat i sitt eget. Man säger ju ofta "jag vet hur det känns" men det är ju inte alltid man egentligen gör det. Nu gör jag det. och jag hoppashoppashoppas att det inte är precis samma band utan ett som slutar bra! )