Annas little box of joy.

Jag har fått lite att tänka på.
En av mina släktingar dog i veckan.
Han dog ensam i sitt hus. Det tog lång tid innan någon märkte att han var borta, posten samlades i postlådan och lampan lyste dygnet runt, det gick inga spår i snön till postlådan..
Jag blir obehaglig innuti när jag tänker på det..
Det är många människor som lever ensamma, som är gamla och kanske lite sjuka, som kanske bara pratar några ord med tjejen i kassan på mataffären. Men hon saknar en ju inte om man inte kommer..
Om man dessutom har som vana att dra ut jacket till telefonen.. Hur ska då någon veta att just nu, just den här gången är det inte pga en utdragen sladd man inte svarar?   
Jag blir lite ledsen när jag tänker på det. Man ska inte behöva dö ensam.
Även om man är gammal och kanske lite alkoholiserad ska man inte behöva dö ensam..   

Jag hoppas han har det bra nu.   
Och jag hoppas det finns mycket skog i himlen.