Annas little box of joy.

Min bild vann inte plezuros tävling p.i.c.
MEN den kom tvåa. Tydligen alldeles, alldeles hack i häl.
Det är bara att svära lite, sparka lite i en kvarbliven snöhög och gå vidare..

Nä, allvarligt, det gjorde inte så mycket. Det kommer fler chanser att få bilder upptryckta på t-shirtar (jo, det GÖR det..jag lovar..vänta och se bara!)

Iallafall, min bild ropades in för en hundring.
Den hundringen satte jag sprätt på genast.
Jag köpte ett halsband som ser ut som ett träd.
Orden Cherish och Love hänger från grenarna och jag är nog lite kär.

Idag ska vi titta hur det ser ut hemma hos oss! Kul va?

...varje år vid den här tiden händer nå´t.
Jag börjar längta efter att packa ryggsäcken, dra på mig gummistövlarna, stoppa bomull i öronen och åka på festival.
Man längtar efter tusen glada människor, solsken, svett, lera, musik och galenskaper.
 
Jag minns när jag såg winnerbäck tre dagar i sträck. Första kvällen med tårar som plöjde fåror i mitt dammiga ansikte (karln sjög ju bara mina gamla ångestsånger), de andra kvällarna gladdansandes med tokiga främlingar.
Eller Björk på den allra första festivalen, eller Marlyn manson på Hultsfred.
 
Och alla galet glada människor, som tex Svinet, och han som trodde att han var stålmannen, och han som hade en barbiedocka runt halsen, och Obin och sägerjaaaag-tjejerna och kom ner från taket-norskarna, och trollet och niklas och han som sov i diket för att jag skulle få sova i hans tält, eller dom trötta grafittimålarna...äsch, listan kan göras lång..
I sommar blir det nog roskilde. Igen. 
Gode gud, gör så att solen skiner i danmark andra till femte juli! Amen.

Igår var det en sån där bra dag.

Jag och Svante hade en dag på stan och jag blev nästan alldeles bortskämd.
Vi gick på stan och han fick vara min sugardady på kreatima. (För er som tycker att sugardady är ett fullkomligt obegripligt ungdomsord kan jag säga såhär, jag valde saker och Svante betalade.Det var min födelsedagspresent) Jag fick tio Promarker pennor som jag invigt idag. Resultatet är fantastiskt vackert!
Sen fikade vi te på waynes.
Sen strosade vi.
Sen gick vi på restaurang. Gott var det.
Vi blev nästan lite nykära av vara farten.
Sen strosade vi lite till och sen gick vi på bio.
Vi fick ett eget litet bås på "balkongen". Flott som bara den. Vi satt där och jäste som kungen Ahlman och drottningen Olofsson och det kändes som att vi var helt ensamma på hela bion. Män som hatar kvinnor var en bra film.

Det är allt en enastående snäll en pojk man har!
Pirrpurr*

Lunchen på skalet med Mjia och Lisa utvecklades till middag, kaffe, spelkväll, deeptalk och övernattning. Vansinnigt trevligt! Jag önskar att det vore möjligt att ses varje vecka/varannan dag.. Det är rätt grymt med sånna vänner!..och rätt synd att dom ska bo 60 mil bort..

Imorse vaknade vi, åt frukost och jag började packa ihop mig för att åka hemmåt.
Sopade av bilen, startade och körde iväg. På P3 startade ett intressant program om fria aborter och allt gick bra trots snörök, halka och allmänt spårig väg..
Eller..det gick bra ända tills jag nästan var framme.



Jag kanske tappade fokus i en sekund? Det kanske var nån liten isfläck? Jag kanske bromsade lite?
Jag vet inte vad som hände, jag vet bara att jag körde försiktigt!
Men jag fick sladd iallafall. Bilen släpper från vägen och far runt, "Shiiiiiiiiit!" skriker jag och ser en reflexpinne komma mot rutan och träden vid vägkanten kommer fortfort lite obehagligt nära..och allt blir vitt.
........"Nu ligger jag väl på taket" var den första taken som kom när hjärnan började fungera igen..Men när jag tittade mig omkring ser jag att jag står helt välbehållen men snett tvärs över vägen med rutan täckt av snö.. Bilen har liksom sladdat ner i diket och upp igen och ut på vägen. (Gud, du ska ha tack för att det inte kom nån mötande timmerbil precis då)
Med ganska galet skakiga ben tryckte jag ner gasen och körde i snigelfart till närmaste parkeringsficka. Där stod jag sen i säkert en halvtimme med skakiga ben och bankande hjärta och lite tårar i ögonvrån.
Jag ringde till Svante och snyftade lite. Sen ringde jag till mor och far.

"Mår du bra?"
"...ja"
"Sitter du fast i diket?"
"...ne.."
"Höll bilen?"
"...ja"
"Bra. Då kör du hem nu och tar lite fika"
"...men,..men.."
"Jo, upp i sadeln, det gick ju bra."

Så det gjorde jag..och det gick bra. Upp i sadeln är en bra taktik. Man får ju inte bli rädd för att köra bil!

Nu längtar jag till sommaren!

Jag har klippt mej. Gratis. Jag hjälpte frissan med en siluett till hennes skylt och hon hjälpte mej med håret.
Tjänster och gentjänster kallas det visst.
Jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle klippa kort eller spara ut så jag sparade ena sidan och klippte andra kort.
Dagen till ära har jag lockat långa sidan med mammas gamla Carmen Curler och gudars vad jag känner mej vacker.
Nu ska jag sätta på mig mössan och åka till fjällen och luncha med bästa mjia.

Sådär! Nu är jag tillbaka från skogen..

Eftersom mina föräldrar gått och blivit sockerfria varelser som bara äter digestivekex får man virka sitt kaffebröd.
Fantastiskt.
Man blir iallafall inte tjock..och bomull kanske innehåller fibrer som får igång magen?

Nu blir det bloggtorka i några dagar för nu åker jag till skogs på sportlov!!
Stället heter Sjöhöle även om det varken finns nån sjö eller nåt särskillt stort hål..konstigt.

Jag ska elda i kamin iförd hellyhansenunderställ, köra skoter, äta grillad falukorv och kissa på utedass i kalla,mörka natten.

Skönt ska det bli!

Igår stod vinproving på schemat. Mias place var platsen, 21. 00 var tiden och pinot noir var druvan.
Mycket trevligt.
Provningsdeltagare var hon med rosa linnet, hon med ring i näsan, han med keps, hon med vita tröjan och så jag.

Vi kom fram till att pinot noir både kan lukta kattpiss och jordgubbe, att pinot noir ibland nästan kan förväxlas med rosévin och att det går bra att prova rödvin i både champagneglas och vanliga dricksglas.

Jag kom fram till att min mage inte har nån botten när det gäller ost och kex.






























(Folk man hänger med både när man jobbar och när man inte jobbar. Det är det där polaroidprogrammet som gör att vissa av oss får en härlig grön likfärg i ansiktet)

Jo.

Efter den där katastrofbörjan på dagen kände jag att jag behövde lite terapi. Så jag bakade.
jag mår bra av att baka. De är gött att smeta med degar och rulla limpor och snurra bullar när man är lite sur.
När det sen kommer ut två goda rågsiktslimpr som man får skära en skiva av och äta helt färska och lite varma kan man ju inte vara grinig längre..
..för att inte tala om kanelbullarna, som iofs blev aningens för stora, men första gången jag testar ett nytt recept gör jag precis som det står.. sen ser man om man kan göra nåt på nåt annat sätt nästa gång.

Nästa gång blir bullarna mindre.
Så man får ta fler.

Förbannade jävla skit!
Idag skulle jag åka till Sickla för att köpa lysrör och damsugarpåsar och göra en ministorhandling.
Glad i hågen tuffar jag iväg med banan. 
Väl framme i sickla börjar jag promenera på jakt efter lysrör.. jag går lite i mina egna tankar när..PANG! En kant..Jag snubblar och ramlar framåt, rätt på mage, tappar luften, skrapar upp knäna, strumpbyxorna går sönder, jackan blir skitig på hela magen och i handflatorna sitter det fast grus i sår som blöder. Tre meter bort ligger min mobil i tre delar, hela innehållet i väskan har flugit ut.
Jaha. där ligger jag.
Folk går förbi och tittar åt nåt annat håll.. (inte okej)
Det är ju liksom bara att resa sig och försöka borsta bort den värsta lorten, samla ihop de utspridda grejerna och halta iväg.
Jag fick gå på apoteket  för att köpa plåster. jag såg nog så ledsen och trasig ut att jag fick låna deras handfat  för att få bort smuts ur såren, sen gick jag till åhlens och  köpte nya strumpbyxor och plåstrade om mig själv i deras provrum.

Jag var tvungen att ta en kaffe och sitta still lite för att lugna ner mig.

Sen gjorde jag klart mina ärenden. Lysrör, dammsugarpåsar, mat.
Jag fyllde min dramatenväska (Dra Maten..ja ni fattar) med massa tunga saker, den blev så tung att jag inte orkade lyfta den och åkte hemmåt mot fisksätra. När jag gå av tåget går hjulet på väskan sönder!
Jaha. Där står jag.
Två tunga påsar i ena handen och en jääättetung dramatenväska i andra handen.
En gubbe går förbi och säger "det finns inga extrahjul till sånna", sen piper han iväg..
Nähä. Okej.
 Det är ju liksom bara att börja släpa. Dra denna väska från helvetet längs gångvägen med ett trasigt hjul. Det tog hundra år och var inte kul med mina skrapade händer och smärtande knä.

Nu sitter jag i soffan och äter mangosorbet, tittar på den rätte för rosing (skräpteve deluxe!) och trivs.
Äntligen Hemma!!

Nu ska jag baka bröd.

Idag är en trött dag.
Varför?
Jo, jag gick upp klockan sex, på min lediga dag(en av många) och bokade tvätt-tid och tvättade.

Nu sitter jag och väntar på att få gå och tumla lakan, jeans och underkläder för att sen få gå och lägga mig igen.
..eller så struntar jag i det.
Sova kan man göra när man blir pensionär!

Nu ska jag drömma om Paris en liten stund.
Allt är bokat nu, flyg och boende i montmartre som både inkluderar dubbelsäng och frukost i 6 nätter.
Ska vi inte dra  fram klockan tills det blir maj?